push and pull

Jag rycktes ur sömnen flera gånger inatt. 04.50, 06.38, 08.30. Överröstades av mina egna tankar. Till slut reste jag mig orkeslöst upp ur sängen och la på en kompress på såret. Det hade blödit länge nu och jag ledsnar lätt på samma sak för länge. Klarar inte av rutiner. Jag tryckte på bomullsbiten så att den forsande vätskan stannade hos mig. Jag har blivit ensam kvar många gånger nu, men den här gången tar nog priset. 18. Nu får jag ta hand om mig själv. Äntligen. Övergiven och dömd till frihet.

Och så hör jag Emil Jensens kloka ord som så ofta söker upp mig.

Vi ska vara fria
Men varför och från vem?
Vi ska spela svåra
och aldrig längta hem
Jag gör ett misstag
och jag gör det med flit
jag spelar chanslöst
och ber dig komma hit