vaknar i horan (hornstull)

har ingen tidsuppfattning, oroas över om klockan är 12-13 någonting. Klockan är 08.53.

Baby @tjohojaja ligger och sover ännu, Fanny heter hon på riktigt. Idag åker jag till Gävle och det känns så himla bra för mitt sargade hjärta. Att få sitta framför brasan i stugan om kvällarna, höra elden knastra och berätta om mitt livs fartfyllda äventyr, storstan. Låtsas att allt bara var en saga. Gå på dass; känna det våta gräset under mina fotsulor, oroa mig över skogsrået som lurar i skogen och rusa tillbaka in. Med hjärtat i halsgropen. Mötas av en förstående Morfar och en godhjärtad Mormor. Mötas av en stad som jag faktiskt älskar, och vars dess invånare jag faktiskt inte hatar. Klockan 13 kommer min skjuts som kör mig hela vägen. Michael, heter han och är en galen forskare och vetenskapsman från de djupa småländska skogarna - uppvuxen i Stockholm. Han hämtar upp mig vid parkeringen utanför mitt hus, sen rakt ut på E18. Danderyd ✈ Norra Åbyggeby

Just nu undrar jag över följande:
tar han med caben?
vad ska jag ha för matsäck med mig?
ska jag ladda min mobiltelefon innan?

Stora frågor - litet liv. Men vi ses.

Agnes om musik (om ni någonsin skulle undra)

Jag brukar svara undvikande när frågan kommer - det har blivit så på senare tid. Några blygsamma låttitlar följt av en blick som sjunkit ner i golvet. Vad fan lyssnar jag egentligen?

Skammen över min musiksmak bottnar i en traumatisk händelse för ungefär ett år sedan. Det var höst ute - Stockholmshöst. Min vän, vi kan kalla henne Isobel hade precis skaffat sig en ny lägenhet. Hon plockade med glasburkar i köket och placerade sedan de, en efter en, systematiskt i köksskåpet. Som bitar i ett stort pussel - alla hade de sin plats. Such great heights.

Själv befann jag mig samtidigt i litteraturdvala, djupt försjunken i en god bok. Tills Isobel mötte min blick med lysande ögon. "Du ska får höra en sak!". Jag väntade något upphetsat när hon fällde upp sin Macbook Pro. Hon spelar 3-4 låtar, kanske 5 ur en genre jag aldrig tidigare hört förut. Nyanserna blir till en enda färg. Ljuden är så oförutsägbara att det blir svårt att hänga med. Jag ser på henne oförstående med ögon stora som klot, varpå hon ivrigt frågar "Vad tyckte du?". Jag ler generat och förklarar att jag inte kan någonting om musik, att jag levt under en sten hela mitt liv och att det inte är min grej.

Hon tappar tålamodet väser"Men vad tyckte du, egentligen?". Jag andas ut och anstränger mig för att leverera en neutral blick och säger "Det var inte riktigt min kopp te, påse potatischips och så vidare." Sedan utväntar jag en eventuell reaktion. Hon ger mig en föreläsning om hur man måste förstå varandras musiksmak för att förstå varandra. Att det är jätteviktigt med musik och att jag ogillat hennes musik var precis som om jag kritiserat hennes person.

***kursen slut***

Sedan dess undviker jag att prata musik precis som överklassen undviker att prata politik. Säger att jag bara lyssnar på Beyoncé och Nicki Minaj.

Försök 2

idag ska jag:

• göra en månadsbudget
• boka tvättid
• betala hyran
• gå på friskis

etc. osv. OBS, den känslan mvh sjukt lat tonåring

to-do-list

• träna på friskis
• lämna dator till vincent
• göra en månadsbudget
• hjälpa Hannah att bära packning till tågstationen
• boka tvättid
• bada vid klipporna nära mitt hus.

rätt seriös dag i sikte, men nu kör vi.

Om att vara vågad

FÖRE

EFTER

Bytte just profilbild på Twitter från den övre till den undre.

Genast rasslade kommentarerna in i ett rafflande högt tempo. Okej inte så högt, men ändå. Det diskuterades om jag ändå inte var lite väl vågad? Ojdå, tänkte jag. Det var ju verkligen inte tanken, meningen etcetera. Man vill ju inte göra en fluga förnär.

Personligen kände jag mig bara stolt över att sträcka på ryggen för en gångs skull. Och visst knakade den. Men på riktigt. I ärlighetens namn. Om sanningen ska fram: nu har typerna, följarna sått frön i mitt huvud. Är detta en vulgär bild - är det för att jag visar mina armar? Är det för att jag är bakåtlutad och att man ser att jag kanske har en byst. De fick mig att reflektera över om jag kanske borde byta. Man vill ju inte vara för porrig. Speciellt inte när chefredaktörer, politiker och tv-folk läser.

Men snälla. Låt mig vara som jag är, det är bara estetik.

84

Dödssiffran stiger, nu har tydligen 84 ungdomar mist sina liv på Utöya. Hemskt. Det är ny man börjar förstå av som hänt, och klicka sig bort från Aftonbladet-artiklarna och istället gå in på Blondinbellas blogg. Verklighetsflykt och bortträngning kallas det. Ikväll ska jag kolla på någon deckare och låtsas att allt bara var på låtsas. En mardröm, för det är det ju också.

Tack för mig

SENASTE NYTT: Sociala medier-kriget. Google + vill ta kål på Facebook

Det sägs att det här är Google's försök att ta kål på Facebook. Vill jag ens det? Facebook som varit verktyget i ens nätverksbyggande de senaste 3 åren. Jag har mycket att tacka, egentligen. Men det finns ju också en del baksidor. Jag syftar på integriteten, det slumpmässiga utvecklandet av nya funktioner (chatten) på sajten och på hur svårt det är att styra sin information.

För att beskriva min position kan man dra en liknelse med att vara den första att börja dansa på en stel fest. Vem vill ödsla sin tid och energi på att dansa om alla andra ändå kommer stanna och mysa ute på balkongen? Nu tänker dock många överge Facebook för Google +. Ska man hoppa på båten, och vad är fördelarna?

INTEGRITETEN:

Google + utgår ifrån att du är ett jag - men med många olika kretsar. Man kan ha "Familjen", "Fotbollslaget", "Klassen" etc. och utgår från att du inte vill att alla ska få ta del av samma information om dig och ditt liv. Den låter dig få tryggheten att veta vad du publicerar för vem och på ett enkelt sätt.

Facebook å andra sidan har krångliga sekretessapplikationer, det är svårt att se vad som visas för vem. Dem rapporterar inte heller på sajten när någon ny applikation lagts till.

CHATTFUNKTIONEN:

Google + tar Facebook-chattens koncept när det var som bäst och gör det hundra gånger bättre. Man kan se vilka som är inloggade (hallelujah!), man kan skriva till dessa utan större komplikationer (enligt amerikanska bloggar) och man kan faktiskt chatta med webcam (Hej 2000-tal!)

Facebook är ju känt för sin chatt. Å ena sidan funkar den inte som den ska, men å andra sidan är ju alla inne där. Den senaste uppdateringen är så irriterande och gör mig så matt. Jag har till och med vänner som övergivit Facebook på grund av den.

Frågan är om dessa meriter från Google + sida ens betyder något? Facebook håller community-användarna i järngrepp och det skulle krävas ett PR-team av rang för att lyckas dra blickarna åt Google's variant. Spänningen stiger, vad kommer hända? Det får framtiden utvisa.